carolinharnesund.blogg.se

 

 

Och jag kände att det var dags igen. Jag har tänkt flera gånger att jag ska. Men så har det alltid hänt något annat. En kyckling i akut behov av assistans för att mamma är på rymmen eller ett litet lamm som behöver gosas. För så är det ju faktiskt när man har en liten gård proppfull med både stora & små djur, man fastnar så lätt på vägen in och vips har kvällen smitit förbi.

 

 

Just nu tycker jag att dagarna går så himla fort. Men det kanske är för att jag tycker så mycket om dom. Och eventuellt har jag blivit lite bortskämd med att helt plötsligt ha A hemma så mycket. Han gör morgonkollen ute hos djuren och jag får vakna långsamt med kaffe innan jag går ut och delar ut foderhinkar, nappflaskor & byter vatten hos alla. Nuförtiden har både fåren och hästarna fri tillgång på hösilage vilket minskar ner mina morgonsysslor rejält och jag kan lägga den tiden på pyssel istället. Och lite pyssligt är det allt just nu med sprillans nya kalkonkycklingar.

 

 

När djuren har fått sitt skrotar jag vidare in, dricker mer kaffe, äter frukost och kör nån maskin tvätt. Lyssnar på poddar, tar en promenad med hundarna, planterar om växter & dagdrömmer om hektarstora trädgårdsland. Och sen brukar jag på nåt märkligt vis hamna i fårhagen igen. Och efter det fastnar jag på kyckling-BB. Sen är det dags att dela ut hinkar igen, blanda välling och bära vatten.

 

 

Det låter antagligen lite långtråkigt men jag tycker det är så skönt att få styra min dag. Inga tider att passa och inte några större måsten än att det behövs mockas lite här och var. Dessutom verkar det som att ju äldre jag blir desto mer gillar jag rutiner. Jag har en del tankar om vad jag vill skriva om. En får&lamm-guide kommer så fort jag har lyckats luska ut hur jag får över alla bilder till datorn. Men jag tar gärna emot förslag på fler ämnen.

 

 

Det är fortfarande ibland så att jag tänker att jag ska berätta om något. Och sen tänker jag att: Näe, vem skulle vara intresserad av det? Det var väldigt nära att jag inte skaffade instagram alls. Jag kommer ihåg att jag sa till kompisen som ville övertala mig till att skaffa att det är väl ingen ide. Jag kommer ju bara lägga upp bilder på mina djur och det orkar väl ingen se i längden.

 

 

Idag är jag väldigt glad att jag ändå valde att skaffa. Att det finns så många fina människor som vill hänga med mig och djuren. Och som tycker att djuren är lika fina som jag tycker. Som tar sig tid att skriva så snälla saker så jag blir alldeles varm i hjärtat. Dessutom har jag hittat så många fina, djurtokiga och likasinnade människor som blivit vänner i verkligheten. Ja-a. Jag är himla glad att jag skaffade ett konto ändå.