Extra fin söndag idag då arbetsnätterna äntligen var klara & jag gick av vid sju imorses. Det är lite svårt att förklara men det känns lite ibland som att det sliter dubbelt så hårt på en just för att det är natt och man ska kämpa emot tröttheten hela tiden. Hela en själv känns lite tyngre & klumpigare än när man jobbar dag. Hjärnan arbetar på rätt få % och man blir lite trög. Men det är självvalt då det funkar bättre med djuren så jag ska inte klaga för mycket. Just nu är jag ändå inne i en period då jag är så himla trött om nätterna, jag vet att jag kommer ur det igen, men just nu är det lite kämpigt. Men man reder ju ut det.
För man vet att när man kommer hem på morgonen väntar det lite mer jobb. Fast kanske mer av den sorten man inte ser som arbete för att man tycker om det så mycket.
Ullrumporna Brumma, Dolly & Selma. 🖤
Och imorses när jag visste att man gjort sitt & ska vara ledig ett tag så är det med en lätt känsla i magen man kilar runt & gör morgonsysslorna. Vetskapen om att jag bara ska vara hemma med djuren och mysa. Inga krav eller plikter. Och imorn är det måndag. Jag gillar dom. Det har jag säkert sagt innan. Måndagar för en tidsoptimist som mig är lite som nyårsafton. Jag får en chans att börja om igen och hinna med allt jag egentligen skulle gjort förra veckan.
Rumporna? 😍 Mogwai, Lukas, Charlie & Bombadill. 🖤
Dom små ullrumporna ska vägas..
Max-Olle 🖤🐴
Max & tjejerna ska få pedikyr & lite hårvård.
the gentle giant Andreas son. Andre 🖤🐓
Alla kycklingar ses över, höststäda båda hönshusen. Klippa klor & kalka. Bestämma vilka jag ska behålla över vintern. Vilket nästan alltid brukar sluta med allihop. 😅
Och allt annat av det vanliga som man gör varje dag såklart.
Andreas kommer vara hemma ett tag nu och jag känner mig redan så otroligt bortskämd. Ikväll har han lagat mat. Lyxpotatis & tillverkat schnitzel. Han tog allt på gården ikväll så jag kunde hoppa in i duschen när jag vaknade. Dricka kaffe & bara mysa runt. Jag älskar ju allt med djuren men att bära vatten? Det är ju inte roligt och faktiskt lite skönt när nån annan gör.
Vi har ju varit ihop så länge men ändå aldrig riktigt levt ihop. Det ska bli otroligt mysigt att lev-leva ihop. Dela på allt & hjälpas åt. Jag som är van vid att klara mig & djuren själv.
Det återstår att se ifall jag hinner börja irritera mig på strumpor & kaffekoppar.
Alltid innan har det bara betytt att han, min karl, är hemma. Jag kan nog inte förklara. Jag är kanske konstig. Men jag brukar få en varm känsla i magen när jag kommer hem från jobbet på morgonen & det immar i badrummet. Det ligger en speciell doft i luften och han har redan åkt men det står en kaffekopp på bordet bland lite smulor. Hans tofflor är urhoppade vid dörren. Det ligger ett par raggsockor vid sängen och står tre vattenglas på sängbordet. Än så länge ser jag det som levnadstecken. Att vi är två som lever i vårt pysslinghus. ❤️
Tryck gärna hjärta om ni tyckte om. 😘
