carolinharnesund.blogg.se

För mig spelar det inte längre så stor roll om det är veckodag eller helgdag. Lite veckovill har jag alltid varit men sen jag gick hem på grav-ledigt från bortajobbet har jag blivit helt hopplös. Förstås märker jag ju att A är hemma om helgerna och det är ju väldigt mysigt. Även om vi ofta går och skrotar på varsitt håll är det fint att mötas på mitten emellanåt. 

Vi hade egentligen massor vi skulle fixa i helgen. Men lördagen blev bara en sån där blaha-dag. Jag antar att alla har dom och det är ju inte ofta dom kommer smygande så man får väl vara tacksam för att det åtminstone är sällan. Men energin var vetkligen i bott hela dagen och jag fick mana mig själv att göra alla måsten och strunta i bordena. 

Måsten är ju givetvis att ta hand om djuren och att se till att dom har det bra fastän matte är lite låg. Borden tänker jag är att ta tag i tvättberget, städa stallet & få in sista veden. Jag städade hos storhönsen åtminstone och efter det hade höfterna tackat för sig. Droppen som fick det att rinna över var att höken tagit min mamma-höna Hedvig. Jag blev så upprörd att jag grät en skvätt medans jag pysslade med dom kvarvarande kycklingarna och försökte lösa det så gott det gick för dom. 🧡🐥 

En del kanske tänker att jag får skylla mig själv. Jag är ju så medveten om att det kan hända att man förlorar en höna om man låter dom gå som mina. Och då får det vara så mot att dom har det fria livet jag vill att dom ska ha. Med sandbad, promenader & maskjakt. Men jag tyckte väl att det var lite onödigt att ta en mamma. Fast det kunde ju inte hökjäkeln veta.  

Söndagen vaknade jag på lite bättre humör och med gladare höfter. Och alla måstena blev både gjorda & det vanliga mysiga var tillbaka. Vi plockade även av ett par borden som några millimeter ur tvätthögen, veden och städade ur fårstallet så småtallarna kan komma in i den delen. Det lättade lite av känslan från lördagen där jag kände att jag inte fick något gjort och jag inte var fullkomligt kass. 

När jag sen hittade mamma Hedvig under lagården vände humöret ännu mer uppåt och jag lipade en liten skvätt för det också. Jag pysslade om henne och började känna livet i mig igen. Och när hon fick återförenas med sina kycklingar lipade jag ännu värre. Men av ren & skär glädje. 

Resten av dagen har jag mest bubblat fram med lyckosockerdricka i magen. Jag har myst länge med ullrumporna och nattat hönsen extra lång stund. Det är så mysigt att bli sittande där ett tag och verkligen titta på alla. Känna att man gjort nytta, att alla djuren har det bra och att det finns lyckliga slut! 

När jag kom in så gjorde vi middag & myseldade i både vedspisen & braskaminen. Jag har varit så galet sugen på hallonpaj i flera dagar nu och långt ner i frysboxen hittade jag en liten låda så det slängde jag också ihop en av bara farten och troligen fortfarande i lyckorus. 

Generös kände jag mig också tydligen. Runt om i hela huset står det enligt mitt tycke perfekta korgar med filtar i för små hund &-katt tupplurar. Dixi envisas ändå alltid med att sova i tvättkorgen. Så nu fick hon den. Dock utan smutsig tvätt. Hon verkade himla nöjd och kröp genast ner. 

Så där befinner vi oss nu. Dixi snusar i tvättkorgen. Jag, Pixi & Leia ligger i soffan. Elliott ligger under filten i mitt knäveck.  Jag är alldeles mätt och belåten efter både middag och hallonpaj med glass och framförallt att det trots allt blev en så himla fin helg trots hökar & trötta höfter. Jag ska alldeles strax ta limporna under armen och tassa upp och krypa ner i sängen. Jag ska bara mysa lite till. Det är helt tyst och bara spraket från kaminen hörs.. och så Elliotts snarkningar förstås. Livet på landet ändå. Jag byter aldrig. ✨🐓🥚🧡