Lyckligt lottad.. ☁️✨🌿
Jag sitter för ovanlighetens skull i fårstallet! 😉 Hör och häpna. Småttingarna har återigen fått varsin nappflaska och jag dricker kaffe. Jag sitter nersjunken i halmen i en lugn vrå och bara myser. Regnet smattrar mot plåttaket, mammorna brummar lugnande & lammen svarar näande när dom hinner ta en paus i skuttandet & hoppandet. Jag är så otroligt tacksam över att vara jag just nu. Det låter lite som en cheezy kioskvältare, jag vet! 😅 Men jag nyper mig på riktigt lite i armen & undrar om man får ha det så här bra. 💙
Lite torrare, lite stadigare på benen. Han har till och med skuttat ett par gånger idag. Jag säger det igen. Det är så himla fint att vara jag. 💙 Och jag är så tacksam när allt går väl med mina fina lamm.
Men som alltid när det handlar om djur är det inte alltid det går vägen hur mycket man än försöker. Igår när jag kom ut i stallet hade Eowyns värkar börjat. Hon är förstagångsföderska och var väldigt liten så jag var helt säker på att det bara var en liten krabat. Möjligtvis två på sin höjd.
Först kom det en liten, liten plutt. Utav alla lamm jag fått kan den lätt kvala in på platsen som allra minst. Sen kom det en till. Och till slut var det en tredje på väg. Fast den hade bestämt sig för att komma bak och fram. Det blir lite bråttom då. Lamm ska komma som en liten dykare med huvudet vilandes på frambenen.
Det upphör dock aldrig att förvåna mig hur duktiga tackorna är, trots att det är första gången. Men hur duktiga dom än är behöver dom lite hjälp ibland.
Jag älskar lamm och är nöjdare ju fler dom är. Men med ivriga ungtackor som vill så väl blir det lite för bra ibland när det blir många lamm. Dom försöker slicka alla rena samtidigt & så blir ingen riktigt torr istället. Och när dom snurrar runt i sin iver att ta hand om bäbisarna kommer lammen inte åt spenen och att få i sig den där livsviktiga råmjölken.
Vi hjälptes åt men ändå var det en liten som var lite klenare än dom andra. När lamm blir för kalla tappar dom sugförmågan & kan inte äta. Vilket dom behöver för att bli varma. Lite moment 22 där. Vi kämpade en bra stund. Till slut efter en stund under värmelampan, med ett lillfinger i munnen som plutten äntligen sög på lyckades jag få ner lite råmjölk med världens minsta spruta.
Eftersom mamman heter Eowyn (jag förlorade ett vad & fick döpa alla lamm det året med temat "Lord of the rings") tyckte jag att det var passande att det fick bli en liten Kili, Fili och den lilla tjockisen fick heta Bombur.
Det första dygnet är alltid kritiskt men Kili är en för omständigheterna pigg liten krabat idag.
Lite torrare, lite stadigare på benen. Han har till och med skuttat ett par gånger idag. Jag säger det igen. Det är så himla fint att vara jag. 💙 Och jag är så tacksam när allt går väl med mina fina lamm.
