Min midsommarhelg var helt fantastisk. Det har fortsatt lite så.. I söndags natt var det dags för jobb igen. En av fördelarna med mitt jobb är att man är uppe innan solen går upp. Hela söndag natten gled jag runt i en pastellfärgad dimma med Enya i bakgrunden.
Det var lite så där vackert att man var tvungen att ta ett djupt andetag och försöka ta in hur fint det kan vara att leva ibland. ✨ Man glömmer nog det ibland. Att bara stanna upp och se sig omkring. Glädjas åt dom små sakerna. I det enkla bor det vackra sägs det ofta och det är nog väldigt sant.
Ibland måste man njuta av det som är bra.. Jag har funderat lite över hur öppen man ska vara med sig själv på en blogg. Det är nog därför jag inte uppdaterat så ofta för att jag tycker gränsen är svår om vad man ska dela med sig av och inte. Men jag har ändå bestämt mig för att den är min och jag tänker skriva vad jag vill. Och så får folk tycka och tänka vad dom vill.
Dom flesta av er som läser har väl troligtvis hittat hit genom instagram. Där har jag hintat om att det varit en tuff period i mitt liv. Min pappa. Han är en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv och den absolut klokaste. Det är han som har lärt mig allt jag kan. Jag är inte lik någon i min familj. Min syster ser ut som min mamma för tjugo år sedan. Min bror ser ut som en ung pappa. Och jag brukar få höra att jag inte liknar någon. Därför är det skönt att jag liknar min pappa i så mycket annat. Jag har ärvt hans sociala kompetens. Vi är nog alldeles för ärliga och har dålig kläm på vad man säger och inte. Vi tänker likadant. Vi kan umgås en hel dag utan att prata så värst mycket. Han har lärt mig att naturen är fantastisk. Jakten & fisket. Intresset för djur. Lantlivet. Han är otroligt klok och det finns inget han inte vet. Och han är mitt uppe i en utredning av förstorad prostata. Det ligger väl nära till hands att det är cancer. Min store, starke fina pappa. Och jag får en stor klump i magen när jag tänker på en tillvaro där inte min pappa skulle finnas.
Min mamma.. Hon är en lika fantastisk människa hon. Väldigt olik min far men troligtvis är det deras kitt som gör att dom håller ihop i vått och torrt. Jag kommer ihåg att jag brukade skämmas som tonåring när jag hade kompisar hemma för att dom betedde sig som att dom var kära fortfarande. Idag tänker jag att det är väldigt gulligt hur min pappa klappar mamma på rumpan i förbifarten och slänger ur sig att han har det snyggaste fruntimret i Västergötland. Min fina mamma som alltid tagit hand om oss alla barn i vått och torrt.. Sina egna och andras. Nu är hennes ork slut och hon har gått in i väggen.
Min syster har efter många om och men fått en diagnos på psoriasis-artrit.
Hela min familj kämpar efter luft just nu och det är bara jag & lillebror som står upp. För mig är det också ibland svårt att andas. När jag funderar för mycket. Men samtidigt tänker jag att nu mer än någonsin behöver man försöka se allt det som faktiskt är bra och fint. Ta vara på tiden. Och försöka ta en sak i taget. 💙